Emma Lindqvist’s Story

“Jag har en masterexamen men känns som att alla vill ha fem års erfarenhet för en nybörjartjänst”

Jag tog min masterexamen i datateknik från KTH för sex månader sedan med toppbetyg, men verkligheten har varit brutalt annorlunda än vad jag förväntade mig. Trots att Sverige pratar om att vi behöver fler ingenjörer, verkar alla företag vilja ha erfarna utvecklare. Jag har sökt över 200 tjänster, fått kanske tio intervjuer. Ericsson sa att de söker 'junior' utvecklare men krävde tre års branschexperienhet. Volvo var intresserade men erbjöd bara 28 000 SEK i månaden för en konsultposition utan trygghet. Mina föräldrar förstår inte varför jag inte bara 'tar vad som helst' - de kom från en tid när en ingenjörsexamen garanterade jobb. Nu bor jag fortfarande hemma vid 26, lever på studielån och känner hur självförtroendet rinner ur mig för varje avslag. Lagom-kulturen gör att ingen pratar öppet om hur svårt det faktiskt är. Alla låtsas som att 'det ordnar sig' men månader går och ingenting händer. Jag börjar fundera på om jag borde ha valt något mer praktiskt, eller kanske bara ge upp och söka vilket kontorsjobb som helst. Det känns som att Sverige har lurat mig - vi investerar enormt i utbildning men företagen vågar inte satsa på talang utan erfarenhet.